Lite sent reportage på grund av den mänskliga faktorn MEN Tisdagen den 5 mars var det dags för den nu nästan årliga programpunkten; Ugglekväll vid Görväln.

Som vanligt är det ett lotteri att lång tid i förväg sätta en programpunkt som är så väderberoende som ugglelyssning. Dessutom också utan att ha kontrakterat ugglorna vilka kan vara nog så oberäkneliga. Om förra årets ugglekväll hade det sämsta tänkbara vädret för ugglelyssning, kyla, snö och blåst så var det desto bättre förutsättningar denna kväll. Det var ganska kallt, ca 5–7 minusgrader och kanske lite för mycket blåst men ingen nederbörd i alla fall. Vi hade dessutom fått förstärkning av Ragnar Lagerkvist, en duktig ornitolog med god lokalkännedom. Vi samlades i ett varmt Naturinfo. Där hade vi en kort genomgång av dagens rutt och fick lyssna på kattugglans läten. Det är endast kattuggla som är tänkbar att höra i Görvälnområdet, eventuella andra ugglor får anses som en mycket god bonus för åhöraren. Efter genomlyssningen gav vi oss ut i den stjärnklara kvällen.

Rutten var följande; vi utgick från Naturinfo och slottsparken upp till stallet och sedan till kapellet vid Görvälns griftegård och slutligen tillbaka till Naturinfo. Vi gjorde några stopp på vägen dit för att lyssna efter några hoanden. Vid stallet hörde vi först inget. Då försökte Ragnar med det klassiska; att härma kattugglelätet med händerna. Inget svar från en uggla här.

Eftersom det var så fint och stjärnklart så stannade vi en stund och tittade på några stjärnbilder som vi kunde peka ut. Vi tittade på Sirius (himlens mest ljusstarka stjärna dock mest p.g.a. att den är den närmaste), Karlavagnen, polstjärnan, Orion med dess bälte också kallade ”de tre vise männen” samt några namngivna stjärnor i Orion, Orionnebulosan och Cassiopeja som ser ut som ett något utdraget dubbelt v (W).

När vi kom fram till kapellet vid griftegården upprepade vi samma procedur, först lyssnade vi några minuter. Ingen kattuggla. Då försökte Ragnar igen med att ”hoa med händerna”. Inte heller nu fick vi något svar. Då var det en deltagare, en herre, som hade en bandspelare och som spelade upp kattuggla. Då kom svaret! Äntligen fick vi höra kattuggla. Men det satt hårt åt och var verkligen svårflörtad. Den svarade endast när vi spelade upp ett läte annars var den tyst.

Efter att hört tillräckligt gick vi tillbaka mot Naturinfo. På parkeringen gjorde vi ett sista försök att höra något. En uppspelning, två – då kommer återigen ett svar från en annan uggla. Denna gång står vi inte så länge, vi börjar bli frusna och vill heller inte störa ugglorna för mycket.

Vi avslutade exkursionen vid parkeringen och några avvek där och de återstående samlades på Naturinfo och avslutade kvällen med fika och sammanfattning.

Vi tackar samtliga åtta deltagare och särskilt Ragnar Lagerkvist för kunnig och trevlig exkursionsledning.