Reportage från örnskådningen på Gåseborg med mera den 2 mars

Lite sen rapportering pga den mänskliga faktorn MEN Lördagen den 2 mars 2019 gick årets första programpunkt av stapeln – Örnskådning på Gåseborg. Programpunkten var ett samevenemang med Gåseborgs sträckräckningssällskap.

Gåseborgs sträckräckningssällskap är en sammanslutning av ornitologer som räknar flyttfågelsträcket från just Gåseborg. Sträckräckningssällskapet deltog i den årliga örnräkningen som sker i Mälardalen och Hjälmaren med omnejd.ördagen den 2 mars 2019 gick årets första programpunkt av stapeln – Örnskådning på Gåseborg. Programpunkten var ett samevenemang med Gåseborgs sträckräckningssällskap.

Gåseborg

Gåseborg är en av de mest imponerande fornborgarna i Mälardalen. Den ligger på ett berg som reser sig 45 meter över Mälarens yta. Berget stupar brant ned i vattnet och mot land skyddas borgen av kraftiga dubbla murar. Undersökningar tyder på att borgen varit bebodd under många år men kanske inte året om då det nämligen inte har hittats några gravar som säkert kan knytas till borgen. Vid undersökningarna gjordes fynd av en bronsgjutarverkstad med en omfattande tillverkning som dateras till omkring 300–500 e. Kr. Man har även hittat spår av guld, vilket tyder på att de gjutna föremålen blev förgyllda. En tolkning är att det tidvis funnits en vaktstyrka på Gåseborg och att krigarna också har varit hantverkare. (Källa Stockholms länsmuseum).

Exkursionen

Ibland blir det inte som man har tänkt sig och så blev det tyvärr på denna dag, vilket ledde till att exkursionsledaren (läs undertecknad) blev försenad till samlingen vid parkeringen bredvid Hummelmora hage. Det ordnade sig i och för sig och gruppen kom till Gåseborg där sträckräkningssällskapet var på plats. Den största strapatsen var, troligen som under fornborgens aktiva period, passagen in i borgen mellan de båda försvarsmurarna. Nu berodde det dock inte på en närvarande vaktstyrka utan den blankis som låg på stigen. Som tur var skedde det inga olyckshändelser. Väl upp på borgen så fick alla se dagens målart; havsörn. Några fick se en fint flygande som sedan satte sig vid iskanten. Där den satt på isen kunde den beskådas bra av samtliga deltagare. Den satt där ganska länge och verkade fundera på vad den skulle ta sig för härnäst. Plötsligt lyfte den och tog sikte på en liten flock med storskrake som den gjorde misslyckat utfall mot, gav upp och satte sig i ett träd invid.

Det flyttfågelsträck av de tidigaste vårfåglarna som följde på den föregående veckans vårvärme hade kommit av sig vilket resulterade i att det inte var särskilt mycket fågel i rörelse. Några fina obsar gavs på det lokala korpparet som nyfiket ”inspekterade” folkmassan på borgen. Likaså noterades gråtrut, sparvhök och knölsvan bland annat. Strax innan klockan elva började matsäckarna öppnas. Trots en magnifik vårsol och några plusgrader så blir det bistert med en konstant snålblåst och stillastående. Några avvek från Gåseborg efter fikat. Några valde att gå stigen tillbaka och se vad vi kunde se i naturväg.

Nedanför borgen står några enstaka magnifika tallar och ekar där ekarna är skyddade som naturminne. Tallarna uppvisade spår av skalbaggen reliktbock. Reliktbocken behöver gammal, solexponerad tall, något som var mycket vanligt tidigare.

På stigen tillbaka till Hummelmora hage tittade vi på gulpudrad spiklav, flera talltickor (en svamp) och en födosökande trädkrypare. Laven och svampen är s.k. signalarter vilka signalerar gamla träd med lång kontinuitet och visar på områden med höga naturvärden där både sällsynta och rödlistade arter kan finnas. I den lilla bokskogen vid Sandvik försökte vi leta upp den lilla svampen hängeskål vid lite äldre hasselbuketter utan framgång. Det finns inget svenskt namn för arten och hängeskål är egentligen ett samlingsnamn för flera skålsvampar som växer på hängen av olika lövträd. Fruktkropparna kan man se tidigt på våren under och strax efter snösmältningen. Däremot beundrade vi den fantastiska skogslinden med den ”krypande” rotdelen och dess många stammar.

Strax innan parkeringen gick vi in i hagen och återigen gjorde ett försök att hitta hängeskål. Denna gång lyckades det, vid en gammal hassel fann vi flera fruktkroppar.

Som mest var vi ca 26 – 30 deltagare, ej örnsällskapets ornitologer inräknade

Dela

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.